Saker och ting går inte alltid som man tänkt sig - ibland en riktig berg och dalbana. Alla vi som brinner för något och håller på med olika sporter vet ju att det innebär blod svett och tårar för att komma dit man vill. Jag har alltid velat vara bäst på någonting, jag har alltid velat bli bäst inom ridsporten, rida ärevarv och göra mina föräldrar stolta, och framförallt göra mig själv stolt. 

 

Grejen med ridsport (säkert inom andra sporter också men nu utgår jag ifrån den sporten jag håller på med) är att det krävs så otroligt mycket. Ja jag har kämpat - min väg har absolut inte varit enkel. Och vägen är sååå lång. Jag har aldrig vunnit en stor tävling eller fått ett riktigt kvitto på allt mitt slit ännu, och ortfarande håller jag på med samma sport efter alla dessa år. VArför kan man fråga sig..... Därför att jag ÄLSKAR att rida, och jag ÄLSKAR kontakten med mina hästar!

 

Min mamma har också lagt in sin själ i denna sport för att jag ska kunna hålla på med den. Ridsporten är skrattretande dyr och har man inte bra med pengar så går det i princip inte. Jag är så otroligt lyckligt lottad att min mamma kämpar och jobbar så hårt för detta och att jag har det livet jag har!

Jag jobbar extra på helgerna och kvällarna för att kunna bidra lite med alla kostnaderna. Det gäller att man tänker på allt man faktiskt har och att man är tacksam, visar ödmjukhet och hjälper till med det man kan.

 

Vissa dagar känns det ju som att man bara vill bryta ihop, sätta sig på marken och gråta som ett barn - när allt bara går åt fel håll trots all tid man lägger ner. Det händer också ibland att "bägaren rinner över", man kanske fäller en tår, men man står ändå där i stallet nästa dag för att sätta sig i sadeln igen. Den kämparglöden behöver vi alla, tror jag, som håller på med ridsporten och hästar.

 

Vår sport går ut på våra hästar - de är levande djur. Ena dagen är dem på humör och andra dagen inte. Helt fantastiska att rida i veckor tills att nån av dem vrickat sig i hagen eller skadat sig på annat vis. PUH! Vi kan aldrig kontrollera allt med våra hästar, vi kan bara förebygga och hoppas på att dem håller sig friska och fräscha. 

 

Min resa till framgång har ju knappt börjat och jag jobbar på och det kommer jag att fortsätta med tills den dagen jag inte tycker att det är kul längre (om det ens kan hända haha?), det gäller att fokusera på det positiva och hur mycket jag älskar alla mina hästar och att ha KUL.

 

Varför jag ville skriva detta inlägg var för att Dandy har inte känts helt 100 efter träningen för Maria Borg. Han har alltid haft lite svårarevi höger varv men nu känns det verkligen inte bra. Så fort jag går över i höger varv så blir han knackig och vill inte. Därför har han bara fått skritta nu under en vecka. Vi har haft kontakt med våran veterinär och vår massör Marina Axelsson samt kiropraktor Carolina, som har varit ute och och behandlat honpom. Så nu är det ännu lite mer skritt i några dagar sen blir det uppföljning på det.

Blir så ledsen att han inte mår som han brukar, min kärlek, min glädje, mitt allt <3